#Skogcoast2

Lost in translation

Till innehåll
Kaninerna Spica och Chami leker

Mys på kaninkafé i Akihabara

Från 1994 till 2004 förgyllde den svarta lilla vädurskaninen Snuffe vardagen för familjen Skogberg hemma på Åland. När jag många år senare läste om att det i Japan fanns faktiska kaféer där man kunde kela med kaniner kände jag att det var givet om jag skulle besöka landet.

Efter en väldigt lugn för- och eftermiddag hemma hos Dan efter två intensiva dagar runtom i stan lämnar vi slutligen lägenheten denna japanska helgdag. Temperaturen ligger nu på 20 grader med en lätt molnig himmel. Skönt efter gårdagens tokhetta.

Ett av kvällens turistmål är stadsdelen Akihabara som är känd för teknik, anime, manga och tv-spel.

Befolkad gata i Akihabara på kvällen

Några av Akihabaras många gator med butiker fyllda med arkadspel, lektyr, begagnade tv-spel och teknikprylar.

Detta första besök dit ska dock fokusera på kaniner. Dan har hjälpt mig boka plats på kaninkafét Moff Rell som har tolv kaniner att kela och varva ned med bortom Akihabaras hektiska gator och butiker.

Välskött och fräscht på Moff Rell

Som djurvän var jag dock lite skeptisk innan besöket då man för Tokyos många olika kaninkaféer lätt hittar en del recensioner på Internet där besökare dömt ut hur djuren bor eller tas hand om (majoriteten av recensionerna är dock positiva).

Ingång till Moff Rell

Till höger är ingången till Moff Rell som ligger en trappa upp.

Även om Moff Rell såg fräscht ut och hade fått bra recensioner var jag lite orolig. Lyckligtvis var det helt i onödan.

Moff Rell är välskött, rent och rymligt (för kaninerna). Som besökare måste man läsa på och skriva under långa villkor och kaninerna har olika arbetspass för att inte bli slitna. Det är fint och gulligt.

Tydliga regler för besökare

Vi har ombetts vara på plats tio minuter innan våra bokade 30 minuter. Detta för att hinna få våra instruktioner utan att det ska inkräkta på vår tid med kaninerna. Bra tänkt!

Bilder på tavla med tidigare besökare.

Bilder på tidigare nöjda gäster i lobbyn på Moff Rell.

Vi ombeds att byta till tofflor och tvätta händerna innan vi får våra plastförkläden (ifall att kaninerna skulle kissa ner oss). Sedan får vi läsa en lång lista med villkor vi ska godkänna och skriva under innan vi får träffa kaninerna.

Villkoren säger exempelvis att man inte ska prata för högt, inte ta med egen kaninmat (Moff Rell inkluderar det i priset), inte fotografera med blixt eller att inte lyfta upp kaninerna eftersom de kan hoppa ur famnen på en och skada sig.

Mys, mys och mer mys

Vi får sedan gå in två av Moff Rells tre inhägnader där vi får en kvart i varje. Varje inhägnad har tre kaniner som ”jobbar” på golvet medan två tar det lugnt i sina burar. Man får öppna burarna och mata dem, men inte ta ut dem på golvet.

Lokalen i Moff Rell med dess tre inhängnader

De tre inhägnaderna för kaninerna på Moff Rell.

För denna halvtimme betalar vi cirka 90 kronor. Vill man kela en hel timme är det 130 kronor.

Kaninerna är fina, lugna och sociala på Moff Rell. Alla presenteras med bild, namn och ålder på deras webbplats moff-rell.com.

Nu bilder!

Kaninerna Spica och Chami

Spica och Chami hade gott om mat.

Kaninen Kokoro blir matad

Kokoro var väldigt hungrig under sin arbetspaus.

Kaninen Bell ovanpå Dan

Bell klättrade upp på Dan och stod kvar i tio minuter.

Kaninen Moffzou

Moffzou hade episk päls.

Kaninerna Yomogi, Komugi och Roger

Yomogi, Komugi och Meri tog det lugnt i sin inhängnad.

Efter besöket på Moff Rell hinner vi med lite rundvandring och shopping i Akihabara innan vi beger oss vidare då de flesta butiker stänger vid 20:00, men jag ska se till att besöka denna stadsdel ordentligt när jag är tillbaka nästa vecka.

Hur var kaffet då? Det ingick inget, men det tänkte jag inte det minsta på.

/Alex

Skolbok med japanska fraser på engelska

Japanska ord och fraser för en utlänning i öst

Förutom några hälsningsfraser kunde jag ingen japanska alls när jag satte mig på flyget hit. Eftersom jag kommer lämna Tokyo på egen hand i en vecka har jag därför satt ihop en lista med ord och fraser för vardagliga situationer.

I Japan studerar man grundläggande engelska i skolan i flera år, men det betyder inte alls att ens en större minoritet av lokalbefolkningen talar eller ens förstår den mest grundläggande engelska.

Min värd Dan tror att cirka 5 % av lokalbefolkningen kan hålla en ordentlig konversation på engelska. Givetvis kan dock fler hjälpa en med enklare saker som att hitta rätt väg eller beställa något.

I Tokyo har engelskan fungerat bra när de ord och fraser jag listar nedan inte räckt till. Men när jag kommer besöka mindre städer (om än turisttäta sådana) samt göra en tur ut i skärgården är det läge att ha finslipat lite mer på språkkunskaperna.

Som jag förstått det kan artighet och viljan att ha försökt lära sig lite japanska uppskattas oerhört mycket i detta land.

Med det sagt är här några listor med praktiska ord och fraser. Tysta vokaler har jag satt inom parentes. Sen är det viktigt att komma ihåg att alla stavelser mer eller mindre uttalas lika kort. Med andra ord heter det ”ka-ra-te” med en kort andra vokal istället för uttalet ”karaaate” man alltid hör i Sverige.

Hälsningar

  • God morgon – Ohayo gozaimas(u)
  • Hej (på eftermiddagen) – Konichiwa
  • Hej (på kvällen) – Konbanwa
  • Hej / Kul att ses – Domo
  • Hej hej (över telefon) – Moshi moshi
  • God natt (man går och lägger sig) – Oyasumi nasai
  • Hejdå – Mata ne
  • Farväl – Sayonara
  • Mitt namn är Alexander – Watashi no namae va Alexander des(u)
  • Hur mår du? – Ogenki des(u) ka?

Ursäkter

  • Ursäkta (som engelskans sorry) – Sumamisen
  • Jag är ledsen (då man klantat sig) – Gomennasai

Artighet

  • Snälla (likt engelskans please) – Onegai shimas(u)
  • Snälla (mindre formellt, typ) – Kudasai
  • Tack – Arigato gozaimas(u)
  • Jag förstår (egentligen jag förstod) – Wakarimash(i)ta / Wakata
  • Ja – Hai
  • Nej – Iie

På restaurang

  • Ursäkta, jag vill beställa okonomiyaki – Sumimasen, okonomiyaki onegai shimas(u) / kudasai
  • Tack för maten (innan man äter) – Itadakimas(u)
  • Skål! – Kanpai!
  • Jag gillar det (om maten och drycken) – Skidess
  • Gott – Umai
  • Tack för maten (till personal efter maten) – Gochisosama desh(i)ta
  • Ursäkta (för att tillkalla personal) – Sumamisen
  • Notan tack – Okanjo onegai shimas(u)*
  • Ursäkta, var är toaletten? – Sumimasen, toire wa doko des(u) ka?

*När du ber om notan lägger du även pekfingrarna i kors. Smart i en högljudd lokal!

När kommunikationen brister

  • Ursäkta, jag pratar inte japanska – Sumimasen, nihongo ga wakarimasen
  • Ursäkta, pratar du engelska? – Sumimasen, eigo o hanesemas(u) ka?
  • Ursäkta, jag förstår inte – Sumimasen, wakarimasen

Övrigt

  • Gulligt – Kawaii

Hur detta funkat i praktiken återkommer jag om i ett senare inlägg.

Oyasumi nasai!

/Alex

Skål med ramen och en mindre skål med sås

En biljett till en efterlängtad skål ramen

Ett vanligt sätt att köpa mat på enklare och finare matställen runtom i Tokyo är att göra det med hjälp av en biljettautomat. Så fick jag min efterlängtade skål ramen.

Att äta en riktigt god skål ramen stod på önskelistan för mat inför resan. Det tog till i tisdags men blev en fullträff! På tips hade det burit av till kedjan Afuri, specifikt deras ställe nära distriktet Harajuku i Shibuya jag besökte två dagar tidigare.

Folk köar till Afuri i Harajuku

Lunchkö till populära Afuri i Harajuku.

Väl inne på Afuri noterade jag att man likt på många andra matställen beställde sin mat via en biljettautomat. Du går helt enkelt fram till automaten, lägger in tillräckligt med mynt och sedlar för den eller de rätter och drycker du vill beställa.

Biljettautomaten på Afuri

Biljettautomaten inne på Afuri. Varje rätt har bild och pris, men inte alltid ett namn på engelska.

Biljett från automaten

Min ramenbiljett från automaten.

Sen får du en biljett per beställning som du ger till personalen. Eventuell växel får du ut genom att klicka på en knapp. Japan är fortfarande främst ett kontantsamhälle så dessa biljettautomater tar inga kreditkort.

Ibland står maträtterna på engelska, ibland inte. Men varje knapp visar i värsta fall en bild på maten utöver priset så helt körd är man inte.

Stor ramen med fläskkött, ägg och nudlar toppat med sjögräs. Stark sås på sidan att doppa i. I Japan anses det för övrigt vara gott bordskick att sörpla högt när man äter ramen. Tur det.

Min första känsla var att dessa automater var ett onödigt mellansteg. Men att betala först och bara resa sig upp och gå utan att behöva be om notan är smidigt, speciellt om man har svårt med språket när man ska beställa.

Jo, jag vet att man kan betala före man äter i Sverige också. Men detta är ju lätt häftigare 😉

/Alex

Genbaku Dome på avstånd

Mot Hiroshima i 320 km/h med Shinkansen

Mina första dagar i Tokyo har överträffat alla mina förväntningar! Staden är underbar och beroendeframkallande. Men även om den ger minst lika mycket energi som den tar, vill jag se mer av Japan. Därför lämnar jag nu huvudstaden en vecka. Första anhalt: Hiroshima.

Tunnelbanan är packad till fullo då jag under morgonens rusningstrafik ska ta mig till Tokyo Station. Mitt Japan Rail Pass gäller från idag till och med tisdag 16 oktober. Efter att ha klivit på fel tunnelbanevagn på rätt linje får jag göra ett onödigt byte, men jag tappar bara tio minuter.

Full tunnelbanevagn i Tokyo

Fylld tunnelbanevagn under morgonens rusningstrafik i Tokyo. Min vagn var ännu värre.

Väl framme på Tokyo Station är det tydligt skyltat och jag hinner i lugn och ro äta upp min numera sedvanliga frukost (en bit nigiri fylld med tonfisk och majonnäs) innan jag tillsammans med flera tiotusentals andra resenärer köper mig en bentolåda att senare äta på mitt snabbtåg västerut.

Bentplåda med lunch

En fräsch bentolåda köpt på Tokyo Station.

Japans snabbtåg Shinkansen är världsberömda för sin punktlighet och visst avgår mitt tåg precis på minuten. Jag tittar med spänning ut genom tågfönstret.

Drömsk station för byte i Kobe

Då man inte kan åka till Hiroshima från Tokyo utan ett byta, blir det i utkanten av staden Kobe jag ska kliva av mitt tåg efter drygt tre timmar och vänta för att sedan kliva på ett nytt tåg på samma spår minuterna senare.

Väl i Kobe tappar jag hakan. Stationen är liten, mysig och omgiven av träd och lummiga höga kullar. I fjärran går en linbana upp till en av de enorma kullarna. När det glesa regnet faller ned på spåren känns det som man är ute i djungeln. Bytet hade gärna fått ta längre tid.

Shinkansen-station i Kobe

Vacker och lummig liten station för byte av Shinkansen i Kobe.

Det nya tåget har en annan interiör och sätena påminner mig om någon gammal nerrökt Ålandsfärja (på ett charmigt sätt). Lyckligtvis går det lika fort som det första och på cirka en timme och en kvart kliver jag slutligen av i Hiroshima. Tiden går fort när man förlorar sig i de djupa böljande landskapen som utgör den japanska landsbygden.

Vy från tåget till Hiroshima

En av många fina vyer av den japanska landsbygden sett från Shinkansen.

Folktomt jämfört med Tokyo

I Hiroshima bor drygt en miljon invånare jämfört med Tokyos cirka 38 miljoner. Trots att jag är förberedd på detta blir jag tagen av kontrasten när jag på 20 minuter promenerar på stadens nästan folktomma gator för att nå mitt hotell för vistelsen.

Vid Hiroshima Stations utgång

På Hiroshima Station kändes det folktomt jämfört med Tokyo Station.

Efter att ha befunnit mig i de ständiga folkmassorna i Tokyo känns det nu spöklikt att vara ensam på sidogator och plötsligt ha flera kvadratmeter helt för sig själv i centrum. Regnet faller lite lätt och det känns lika avslappnat som i Göteborg en mulen söndag.

Hett bad med tejpad tatuering

Efter att ha checkat in på Hotel APA tar jag genast på min morgonrock och beger mig ner till hotellets spa. Jag behöver ett hett bad för att återhämta mig efter att ha promenerat över 30 000 steg i ett varmt Tokyo dagen innan. Kroppen värker.

Vett och etikett när man badar i Japan kommer jag ta upp i ett senare inlägg, men det jag är mest noga med inför badandet är att dölja tatueringen på min högra arm med ett av många hudfärgade vattentäta plåster jag köpt inför resan.

Tatuering med plåster över

Inte okej för bad. Helt okej för bad. Ett hudfärgat plåster löser kulturkrockar.

På många plaster i Japan är tatueringar nämligen strängt förbjudna att synas. Speciellt i olika typer av badhus där alla gäster badar helt nakna. Dock ska det vara helt accepterat för västerlänningar att dölja mindre tatueringar med bandage eller plåster om det funkar praktiskt. För lokalinvånare är det otänkbart.

Det finns djupt rotade kulturella, politiska och sociala orsaker till den stränga synen på tatueringar i Japan. Tatueringar är dock accepterat för utlänningar, men i exempelvis badhus ska det vara helt fritt från tatueringar.

Hittills under min resan har det hänt flera gånger att jämngamla kvinnor glatt pekat på min tatuering och ropat “Kawaii! Kawaii!”. Men jag tar inga risker nu när kroppen behöver ett hett bad.

På Hondori Street för lokal Okonomiyaki

Efter det lyckade badet luftar jag Snobben igen och beger mig ned till Hondori Street i Hiroshimas centrum. Här på en lång och bred gågata under högt tak hittar man massvis med olika butiker, fik, arkadhallar och restauranger.

På Hondori Street

På gågatan Hondori Street på jakt efter Hiroshimas egna Okonomyaki.

Efter att ha fått rejäl smak för Okonomiyaki i Shibuya är jag ute efter att smaka på den lokala versionen som innehåller nudlar.

Om jag förstått det rätt går åsikterna isär i Japan om vilken typ av Okonomyaki som är ”äkta” Okonomyaki. Man skulle kunna säga att detta är den japanska motsvarigheten till om Ålandspannkaka ska lagas på mannagrynsgröt eller risgrynsgröt. Det är knepigt.

Med tips från appen Yelp hamnar jag i kön utanför den hyllade restaurangen Nagata-Ya som enligt Tripadvisor ses som en av de 20 bästa restaurangerna i hela Japan. Lovande!

Utanför Nakata-ya.

Kö utanför populära och kända Nagata-Ya på Hondori Street.

Inne på nästan fullsatta Nagata-Ya

I väntan på plats framför kockarna vid stekbordet.

Kockarna på Nagata-ya vid det stora stekbordet

Kockarna sätter omsorgsfullt ihop rätterna framför ögonen på mig och övriga gäster.

Okonomiyaki på tallrik med dryck bredvid

Min färdiga Okonomiyaki med skaldjur. Skidess!

Efter en del funderade röstar jag för Okonomyaki med nudlar (och Ålandspannkaka lagad på mannagrynsgröt). Rätten på Nagata-Ya är så suveränt god att man häpnar.

Fridfullt och tyst på Peace Memorial Park

När man tänker på Hiroshima tänker man givetvis på 6 augusti 1945. Det var dagen USA ledda av president Harry S. Truman släppte atombomben över staden 08:15 på morgonen i samband med andra världskriget. En atombomb fälldes även över Nagasaki tre dagar senare 9 augusti 11:02 på förmiddagen.

I Hiroshima avled genast över 70 000 invånare av bombningen. Innan årets slut hade totalt 90 000 till 166 000 personer avlidit på grund av radioaktiv strålning och skador.

Tio år senare 1955 öppnade Peace Memorial Park som ligger bara några minuters promenad från slutet av Hondori Street. Det är en fridfull plats med flera monument för att påminna om det som skedde för 73 år sedan. Tyvärr är Peace Memorial Museum stängt för att förstärkas mot naturkatastrofer som Japan oftast drabbas i form av jordbävningar och tyfoner.

Genbaku Dome på långt avstånd

I ena ändan av Peace Memorial Park. I fjärran skymtar Genbaku Dome.

Genbaku Dome

Genbaku Dome blev inte helt förstörd efter bombningen 1945. Den restaureras för att fortfarande se ut som den gjorde  efter förödelsen.

15 augusti 1945 kapitulerade Japan. Först 27 maj 2017 blev Barack Obama den första sittande president att besöka staden och parken sedan bomben föll.

Ett fåtal turister är på plats i parken och fotograferar och läser på informationsskyltarna. En äldre kvinna ur lokalbefolkningen promenerar förbi oss med sin hund. På andra sidan av floden spelas The Beatles klassiker Here Comes The Sun från en uteservering.

Jag börjar tyst vandra till mitt hotell för att imorgon besöka ännu en plats med mörk historia och en anknytning till andra världskriget.

/Alex