#Skogcoast2

Badkulturen är stor i Japan såväl för lokalbefolkningen som för turister. Att bada i någon av landets tusentals varma källor rekommenderas för att hela både kropp och själ. Det passade jag på att göra när jag besökte Arashiyama i västra Kyoto.

Tidigt på morgonen är jag uppe och har checkat ut från 9 Hours Kyoto. Efter två billiga och häftiga nätter i den gamla huvudstaden (år 794 till 1886) med kul shopping, fantastisk mat och ett besök till det mäktiga Fushimi Inari-templet med sina över 10 000 Torii-portar ska jag nu ut till Arashiyama väster om Kyoto för att lyxa till det i 24 timmar.

Innan jag lämnar hotellet blir jag att prata med Bill från Seattle som också besöker Japan för första gången. Med sig har han endast en liten ryggsäck och ett riktigt gött humör. Vi kommer in på japansk vett och etikett och synen på tatueringar som Bill inte känner till och blir väldigt förvånad av. Sedan pratar vi om vandring längs med Oregons kust jag vill besöka en dag.

Efter vårt samtal beger jag mig till Kyoto Station för att åka de sexton minuter (lokaltrafiken håller som sagt alltid tiden här) det tar till Arashiyama.

Jag diskuterar japansk vett och etikett samt Oregons kust med Bill i loungen på 9 Hours Kyoto. Jag checkar ut, han checkar in.

En flod under en anrik bro på vulkanisk mark

Väl framme i Arashiyama märker jag hur tempot sänks. Kyoto är långt ifrån Tokyo vad gäller stadspuls, men kontrasten mot Arashiyama är ändå påtaglig. Jag beger mig rakt till mitt boende då det är varmt och jag vill bli av med mitt bagage.

På promenad genom Arashiyama från tågstationen.

Då Japan ligger på vulkanisk mark kan man hitta tusentals och åter tusentals varma källor (onsens som de heter på japanska) över hela landet. Det mineralrika vattnet sägs hela ens kropp och sinne på olika sätt. Utöver sin fina natur har Arashiyama många ryokans med egna onsens.

När man besöker ett onsen bor man ofta på ett ryokan. Ett ryokan kan bäst beskrivas som ett traditionellt japanskt hotell där middag och frukost ingår och som ofta har ett eget onsen. Du hittar och bokar dem via exempelvis japaneseguesthouses.com.

Ryokans kan variera mycket i utformning. Vissa är små och drivs av en enda familj, medan andra är stora hotellkomplex. Vissa är traditionella med futon att sova på, medan andra har mer västerländska sängar. Jag bor på Kadensho som hamnar någonstans mitt emellan allt.

Utanför mitt ryokan Kadensho i Arashiyama. Fint som snus!

Förutom många ryokans med onsens finns här också anrika Togetsukyo Bridge som sträcker sig över Katsura River. Bron byggdes redan under den lugna och fredliga Heian-perioden i Japan som sträckte sig från år 794 och 1185. Bron konstruerades dock om under 30-talet.

Katsura River efter att ha gått över Togetsukyo Bridge. Ett populärt fotoställe.

Cykeltur i väntan på incheckning

Då jag är på plats redan 12:00 och incheckningen börjar 15:00 lämnar jag mitt bagage, hyr en cykel för 500 yen i två timmar och utforskar Arashiyama.

För blott 500 yen (cirka 40 kronor) får jag hyra denna cykel i två timmar. Att bara kunna ställa av axelväskan är värt priset.

Cykelvänligt strax utanför centrala i Arashiyama på eftermiddagen.

Lunch under cykelturen. Jag hade lite problem att låsa det inbyggda cykelstället. Givetvis fick jag hjälp från lokalbefolkningen direkt. Arigato!

Från cykelturen längs med Katsura River innan incheckning. Båtturer kunde man också ta om man ville.

Incheckning, ombyte och middag

När det sedan är dags för incheckning på Kadensho är bagaget jag tidigare lämnade redan på mitt rum. Jag får instruktioner för kvällen där jag ombeds låsa in mina skor för vistelse samt välja ut en yukata att ha på mig under resten av kvällen. Sedan är det dags att bege mig till mitt rum och byta om.

Skoskåpen på Kadensho. Inga västerländska siffror här inga.

Dags att välja yukata för min vistelse. Lyckligtvis hörde man till de längre gästerna och kunde välja och vraka.

Mitt rum på Kadensho. Klassiskt japanskt möter modernt västerländskt. En futon på golvet hade gått lika bra dock.

Håret uppsatt, Snobben är tejpad och yukatan sitter perfekt. Dags för bad!

Några timmar senare serveras middagen. Efter upprop i lobbyn leds jag till ett av många rymliga bås i matsalen där jag under de kommande två timmarna har fri tillgång till dryck samt serveras massvis av små och stora traditionella japanska rätter.

En del rätter vet jag vad är, andra är jag mindre säkra på. Men jag äter allt och det smakar som förväntat suveränt. Det blir en del påfyllningar av både dryck och mat. Jag känner mig nästan lite smutsig. Tur att jag ska bada snart igen 😉

Tempurarätt till middagen. Utöver detta serverades också många smårätter.

Med mina japanska fraser och personalens enkla engelska uppstår inga problem alls. Gästerna roas också när jag glider runt och hälsar. Jag är den enda västerlänningen på plats och många passar på att öva på sin engelska.

Den unga och trevliga personalen på Kadensho (ursäkta bakljuset).

Vett och etikett när man badar i Japan

Japan är ett land med stort fokus på vett och etikett. Detta gäller verkligen när man ska bada i ett onsen. Utöver fylla, mat och fotografering är tatueringar som jag nämnt tidigare strängt förbjudna.

Om du har tatueringar och planerar att besöka Japan rekommenderar jag att du läser Visiting Japan With Tattoos av författaren Tara Moss.

När det gäller badandet i ett onsen har jag satt ihop en punktlista över hur man bör göra. Totalt blev det tre badbesök under vistelsen på Kadensho (och fyra på hotellet i Hiroshima). Här är listan:

1. Klä av dig helt naken, men ta med en liten skylande handduk
2. Tvätta hela kroppen med tvål i någon av sittduscharna
3. Skölj noggrant bort allt lödder när du är klar
4. Häll en skopa vatten från en alltid närliggande tunna över dig innan du börjar bada
5. Lägg dig i valfri pool inne i badutrymmet
6. Placera din lilla handduk på huvudet eller bredvid poolen
7. Njut och testa de olika pooler inne och utomhus
8. Tvätta dig med tvål och schamponera dig när känner dig klar
9. Skölj bort allt lödder noggrant ännu en gång
10. Ta ett kort dopp i en pool igen för att absorbera det mineralrika vattnet
11. Torka dig, ta på dina kläder och lämna badutrymmet

Utomhuspolen på Kadensho vars vatten innehåll tretton mineraler och var över 40 grader varmt (officiell bild från Kadensho).

Den inre poolen på Kadensho med samma mineralrika vatten som den yttre (officiell bild från Kadensho).

Löptur, frukost och mer bad

Efter en brakmiddag, några öl och två längre badbesök kvällen innan vaknar jag tidigt nästa morgon och känner mig fräschare än på länge. För att njuta av Arashiyama utan större folkmängder beger jag mig ut på en löptur strax innan klockan sju.

Den stillsamma bambuskogen mitt i Arashiyama strax efter sju på morgonen.

På vägen längs med Katsura River mot Togetsukyo Bridge. I princip folktomt innan åtta på morgonen.

Efter löpturer vankas det traditionell japansk frukost som håller samma klass som middagen. Jag äter lite väl mycket, men känner att jag behöver fortsätta kompensera för all tappad vikt och energi av mitt ihärdiga promenerande.

Salt till vänster. Sött till höger. Gäster iförda yukatas eller samues (plaggen med byxor).

Några av de fruktiga och söta rätterna till frukosten.

Efter ännu ett badbesök i hotellets onsen checkar jag ut. Utan varken trötthet, smärta i vaderna eller allmän träningsvärk beger jag mig till tågstationen för att ta mig till baka till centrala Kyoto följt av Tokyo där jag under drygt tre dagar ska avsluta min resa.

Det mineralrika vattnet har utan tvekan uppfyllt sin uppgift.

/Alex

Japan har en oerhört rik historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Kejsardömet har dock också blivit världskänt vad gäller populärkultur för sin manga, anime och tv-spel. Det fördjupade jag mig idag med ett besök till Akihabara samt ett stopp i Shinjuku.

Efter att ha inlett dagen med ett långt bad i väntan på att rusningstrafiken i Tokyo ska avta navigerar jag mig via Tokyo Station till stadsdelen Shinjuku följt av en promenad till närliggande Shibuya.

Jag är tillbaka här för att fylla de sista kubikcentimetrarna i handbagaget med några presenter (inga spoilers här inga) innan det bär av till distriktet Akihabara. Här besökte jag sist kaninkaféet Moff Rell med Dan, men nu är jag här för det stadsdelen verkligen är känt för.

Teknik, manga, anime och spel i en hel stadsdel

”Electric Town” lyder skyltarna när jag kliver av på Akihabara Station. Ett mer lämpligt smeknamn finns nog inte på Akihabara.

Distriktet är Japans centrum för allt teknikrelaterat. Kameror, datorer, telefoner, ljudsystem, hårdvarukomponenter och så vidare. Här finns allt du kan tänka dig och inte tänka dig i såväl små nischade butiker som i stora kända varuhus.

Staden har också blivit ett centrum för folk som är die hard-fans av manga (serietidningar), anime (animerad serie och film), tv-spel, kortspel, brädspel och dylikt.

Två av Segas stora arkadhallar på flera våningar på Akihabaras huvudgata som läckert lyses upp på kvällen.

En av många mindre men lika populära gator i Akihabara.

I arkadkedjan Taito Station tar jag en titt på de många våningarna fyllda med spelade japaner. Time Crisis 5 lockar mig, men arkadmaskinen tar konstigt nog inte mynt i detta kontantland. Genast ser jag dock att mitt Suica-kort jag laddat med pengar för att använda i tunnelbanan även fungerar här. Ett swipe på 200 yen och jag är igång. Coolt!

I vissa butiker och arkadhallar i Akihabara är det fotoförbud. Då det inte alltid är tydligt uppmärkt kan det vara lätt att missa när man är omgiven av allt ljus och ljud.

I butiken Super Potato är det retro som gäller. På fem våningar är varje hyllmeter proppfull med gamla spelkassetter och spelskivor. Många speltitlar är klassiker, vissa är obskyra och en del har jag själv ägt och spelat.

En liten ingång (till höger) till den stora och populära butiken Super Potato i Akihabara.

I butiken hittar vi förutom tiotusentals (säkert hundratusentals) spel även påslagna spelkonsoler på gamla tjocka tv-apparater  och såklart figurer och kramdjur på klassiska karaktärer som Mario, Sonic, och Solid Snake från spelhusen Nintendo, Sega och Konami.

En av våningarna i populära butiken Super Potato.

Mer av inredningen i denna välsorterade butik.

Klassiska begagnade titlar till Super Nintendo eller Super Famicon som den heter i Japan. Flera av dessa hade jag själv en gång.

En affärsman kopplar av efter jobbet med lite retrospelande på Super Potato. Jag kommer ej ihåg vad han lirade dock.

Vad gäller shopping kan nog Akihabara kännas rätt poänglöst som utlänning. De spel som inte är regionsbundna är ju självklart på japanska och de tekniska prylarna är ofta anpassade för landets lägre voltantal i strömuttagen (100 volt jämfört med Sveriges 240 volt). För att köpa kläder, figurer, kramdjur, lektyr och andra souvenirer är det dock kanon.

Som turist ska nog Akihabara ses som ett stort och levande museum för populärkultur än som ett shoppingdistrikt. Då får man mera ut av stadsdelen.

Jag tar en paus med kaffe på McDonalds för att ladda mitt och mina tekniska enheters batterier innan jag tar tunnelbanan till Shinjuku.

Godzilla eller Gojira som monstret heter på japanska i fjärran i Shinjuku på väg till VR Zone.

Mario Kart, skräck och Galaga som aldrig förr på VR Zone

Nintendo har sedan barnsben legat mig varmt om hjärtat. Spelföretaget som grundades redan 1899 i Kyoto har gett (och fortsätter ge) mig och mina kompisar många härliga minnen med sina alltid lika högkvalitativa Super Mario- och Legend of Zelda-titlar.

Därför hajade jag till när jag redan för ett år sedan läste att man på kedjan VR Zone nu kunde spela en speciellt framtagen version av klassikern Mario Kart utöver andra spel gjorda för kedjans virtual reality-utrustning. Skulle jag ta mig till Japan var detta ett givet stopp. Sagt och gjort!

Utanför VR Zone i Shinjuku. Kedjan finns i flera städer i landet.

Tillsammans med Dan som ansluter från sitt jobb besöker vi kedjans instans i Shinjuku. Detta är Tokyos red light district som förutom barer och restauranger även står värd för stadens sex- och halvgömda prostitutionsindustri.

Väl inne på VR Zone köper vi ett paket med entré och tre biljetter var. Köerna är max femton minuter långa. Vi går genast till stationen för Mario Kart VR.

Stolarna kompletta med ratt samt pedaler för gas och broms för att spela Mario Kart VR.

Instruktioner för att spela Mario Kart VR. Man fångar och kastar föremål med händerna, vilket fungerar riktigt bra.

Efter att ha fått instruktioner till spelet av personalen hoppar jag och Dan in i varsin gokart-liknande stol och får våra VR-glasögon fastsatta. Under de kommande minuterna kör vi i full fart genom välkända miljöer från Mario Kart-serien tillsammans med två andra besökare. Jag vrider mitt huvud för att se hela den animerade miljön runtomkring mig. Det är otroligt läckert och fartfyllt.

Efter loppet (som jag givetvis vann) tar jag av mig mina VR-glasögon och nyper mig i armen. Det var så här man drömde att TV-spel skulle vara när man var liten. Rätt jäkla fräckt!

Efter Mario Kart VR väntar skräckspelet Hospital Escape Terror där vi långsamt med en spak rullar våra rullstolar genom ett skitigt, nedblodat och halvt mörklagt sjukhus. Med VR-kontrollerna i våra högra händer lyser vi med en ficklampa i spelet för att skrämma bort de människoliknande varelserna iförda skynken och metallhjälmar som smyger runt. Det knakar och knäpper och man är på helspänn i den Silent Hill-liknande miljön.

Instruktioner för det blodiga skräckspelet Hospital Escape Terror.

Jag rullar in i en fälla och tillfångatas för att vakna upp i ett rum där andra patienter i rullstolar bredvid mig brutalt avrättas med yxor i huvudet och spjut genom magen. Blodet forsar och det är riktigt grisigt. Japaner som spelar samma spel i andra bås skriker högt. Jag guidar dock Dan till mig via en karta på väggen i spelet och vips så är jag fri. Minuten senare är vi ute ur sjukhuset. Fy fan.

Dan får hjälp med sin VR-hjälm av en av de trevliga anställda på VR Zone inför Galaga Fever.

Vi avslutar med Galaga Fever, en ny version av det klassiska rymdspelet Galaga där man skjuter ner färggranna och smågulliga insektsliknande rymdvarelser. Jag och Dan får förutom våra VR-glasögon även en VR-kontroll i form av ett tungt gevär som i spelet förvandlas till det ena besynnerliga vapnet efter det andra.

I spelet hissas vi upp i en skyskrapa samtidigt som fläktar slås på och plattorna vi står på vibrerar. Detta för att ge illusionen att vi är högt uppe i luften, vilket ger önskad effekt. Efter några färgsprakande minuter är rymdhotet borta och vi är lätt svettiga av allt duckande och parerande vi behövt göra.

Vi tackar sedan den entusiastiska personalen på VR Zone innan vi lämnar anläggningen för det alltid upplysta Shinjuku.

På promenad i jakt på mat i Shinjuku efter kvällens spelande.

Dan och jag hamnar till sist på den den brittiskt inspirerade pubkedjan Hub för lite enkelt käk medan vi sneglar på en match från Nippon Professional Baseball.

Sedan bär det av hemåt för att vila inför den fullspäckade morgondagen.

/Alex

Efter att min vecka utanför Tokyo tog slut blev jag genast sugen på att åka tåg igen och se ännu mer av detta suveräna land. Det resulterade i en utflykt till hamnstaden Yokohama.

Yokohama är Japans näst största stad med sina cirka 3,7 miljoner invånare. Den ligger bara en halvtimme bort från Tokyo Station längs med Tokyo Bay och är en av landets viktigaste hamnstäder.

Efter att ha varit en liten fiskestad blev Yokohama snabbt Japans centrum för internationell handel när dess hamn öppnade 2 juni 1859. Mellan 1853 och 1854 hade den amerikanske sjöofficern Matthew Perry anlänt med flera skepp söder om staden och krävt av Japan att öppna sina hamnar för handel.

Tanken var först att staden Kanagawa-juku skulle öppnas för utländska fartyg. Men eftersom denna stad internt ansågs ligga för nära handelsrutten Tokaido som knöt ihop Tokyo (som då hette Edo) med Osaka och Kyoto föll valet på Yokohama.

Billigt och snabbt även utan Japan Rail Pass

Bara för att ens Japan Rail Pass tar slut behöver det inte alltid vara dyrt att åka tåg i Japan. Min enkelresa till Yokohama från Tokyo Station kostar ungefär 40 kronor och tar strax under en halvtimme.

Efter ett kort byte på Yokohama Station kliver jag av vid det nya hamnområdet och shoppingdistriktet Minato Mirai 21. När jag lämnar köpcentret för att gå ner till hamnen möts jag direkt av landmärket och pariserhjulet Cosmo Clock 21.

Pariserhjulets klocka slår precis om till 13:37 när jag kommer ut. Datanörden i mig flinar brett.

Cosmo Clock 21. Pariserhjulet i nöjesparken Cosmo World i distriktet Minato Mirai 21.

Här i Minato Mirai 21 är allt stort, luftigt, vackert och fräscht. Området påminner mig om de finare delarna av Miami Beach i Florida. Man ser att det investerats enorma summor pengar här.

Det första jag ser när jag kommer ner till hamnen vid Minato Mirai 21. En lång och mycket bred trottoar med fin utsikt.

Jag beger mig till det närliggande restaurangområdet Marina Walk för en sedan tidigare given lunch på en viss temarestaurang.

Mat på en temarestaurang på Marina Walk. Mer om detta i ett kommande inlägg.

Cool hamnterminal med unik arkitektur

Innan utflykten har Dan tipsat mig om att besöka hamnterminalen och piren Osanbashi som ligger en dryg halvtimmes promenad från tågstationen vid Minato Mirai 21.

Under promenaden tittar och söker jag förgäves efter terminalen innan det går upp för mig att den långa rymdskeppsliknande byggnaden i vattnet som legat i mitt synfält ett bra tag är det Dan pratat om. Jag har aldrig sett något liknande!

På promenad mot Osanbashi som ligger i bild till vänster i fjärran. I förgrunden ser vi några hobbyfiskare.

400 meter långa Osanbashi byggdes redan 1894, men konstruerades om rejält med sin uppmärksammade arkitektur 2002.

På väg upp på Osanbashi för att titta på arkitekturen lika mycket som utsikten. De böljande formerna i arkitekturen ska symbolisera vågor.

Förutom alla imponerande lagda plankor har även taket på Osanbashi välklippta gräsmattor.

Ute på på ändan på Osanbashi får man den bästa vyn av Yokohama.

Japans största Chinatown

Jag lämnar Osanbashi och fortsätter promenera längs med hamnpromenaden innan jag viker av vid det pensionerade skeppet och numera museet Hikawa Maru. Jag ska nämligen in till stan för att besöka Yokohamas kända Chinatown.

Skeppet Hikawa Maru byggdes 1928, sjösattes året efter och gjorde sin jungfruresa till Seattle 1930. Idag är det ett museum permanent dockat i Yokohama.

Japan har totalt tre Chinatowns och det som ligger nära Yokohamas hamn är det största av dem alla. Jag går in i en av de många omissbara portarna som bryter av mot de övriga avskalade fasaderna.

En av ingångarna till Chinatown i Yokohama som är Japans största område av sitt slag.

Jag vandrar planlöst runt på de dekorerade gatorna med typiska lampor och symboler och tittar in i matställen, livsmedelsbutiker, souveniraffärer och gatustånd där man kan köpa olika typer av råvaror. Då min packning börjar bli en logistisk utmaning håller jag dock plånboken i fickan.

En av många gator i Chinatown fyllda med butiker, gatustånd och restauranger.

Chinatown är speciellt och intressant. Men jag har begränsad tid i Yokohama och att se mer av hamnen och staden lockar mer än denna stadsdel, speciellt när mörkret snart ska falla och staden kommer ljussätta sig.

Fina färger sett från Osanbashi

Jag beger mig tillbaka till Osanbashi och går nu in i terminalen där jag tar en lång och behövlig sittpaus och inväntar mörkrets fall. Sen besöker jag taket igen för att ta några bilder.

Likt mig har ett bröllopspar inväntat mörkret på Osanbashi för att ta fina bilder.

Ett upplyst Yokohama sett från taket på Osanbashi. Här stod jag ett bra tag när solen sjönk mer och mer.

Efter att ha hypnotiserats av Yokohamas skyline tar jag nu samma promenad tillbaka till tågstationen vid Minato Mirai 21. På vägen har hamnens ljusinstallationer och upplysta fasader gjort promenaden ännu finare.

Yokohamas hamn i mörker. Som alla andra platser i Japan känner jag mig helt trygg när jag promenerar runt själv även när det är mörkt och sent.

En gång i tiden stod Red Brick Warehouses till förfogande för arbete i hamnen. Idag har de gjorts om till shoppingcentrum.

En av flera snygga och mysiga ljusinstallationer vid hamnen.

När jag är tillbaka där jag började i Minato Murai 21 super jag in det sista av havsluften innan jag tar de långa rulltrapporna ner till underjorden och Yokohamas tåg- och tunnelbanesystemet som sitter direkt ihop med Tokyos.

Om en dryg timme vankas det finmiddag i Asakasa I Tokyo, men jag hade gärna stannat kvar i min nya favoritstad i Japan.

/Alex

Resans sista dag är kommen. Då sushi nog var det första som tände min nyfikenhet på Japan för över tolv år sedan fick det inleda dagen som började på en klassisk fiskmarknad och fortsatte på ett anrikt museum.

Efter en sista packning av min överfulla resväska denna förmiddag tar jag mig från Dans lägenhet till Kita-Senju Station och tar den numera bekanta JR Joban Line mot centrum.

Jag kliver av vid Shimbashi Station för att promenera till Tsukiji Fish Market för en efterlängtad lunch som konstigt nog fick vänta till resans sista dag.

Fiskmarknaden i Tsujiki är en klassisk plats i Tokyo. Sedan 1935 har fiskare, restaurangägare, turister och lokalbefolkningen samlats här för att sälja, köpa, äta eller bara titta på fisk och skaldjur.

Marknaden har dock nyligen genomgått en stor förändring. 29 september var den sista dagen som den inre marknaden hölls här inklusive de berömda auktionerna på tonfisk. Sedan 11 oktober hittar man den på närliggande Toyosu Market efter många år av förseningar, knepig lokalpolitik samt problem med de nya lokalerna.

Även om det varit kul att vandra runt i den klassiska inre marknaden är jag främst här för att äta färsk och god sushi. Efter att ha jämfört restauranger i appen Yelp landar valet till sist på Sushizanmai. Jag förväntar mig en lång kö, men trots folkmassorna får jag en plats på tio minuter.

Påväg mot min lunchrestaurang på en av de fullsmockade gatorna i Tsukiji.

En av många försäljare i Tsukiji. De flesta sålde fisk och skaldjur, men andra även frukt och nötter.

Den trevlige inkastaren på Sushizanmai hade ett enkelt jobb. Jag hade redan bestämt mig. Resten av personalen var spexig och pratade bra engelska.

Lunchen på Sushizanmai med tretton bitar färsk och god sushi och en öl. Misosoppa och en kopp grönt te hade avverkats innan.

Imponerande museum i Ueno Park

Efter lunchen promenerar jag en dryg halvtimme till Tokyo Station genom det närliggande och dyra shoppingdistriktet Ginza. För att bli av med så mycket småmynt som möjligt innan resan hem köper jag en latte på Starbucks.

På promenad genom närliggande shoppingdistriktet Ginza efter lunchen.

Målet för resten av eftermiddagen är historia och kultur på Tokyo National Museum i Ueno Park några stationer norr om Tokyo Station.

När jag kommer fram till parken inser jag att jag nog borde varit på plats tidigare. Det är inte ett utan flera stora museum i denna stora park som också har rum för ett stort zoo. Jag väljer att fokusera på National Museum of Nature and Science följt av Tokyo National Museum.

På väg in till museiområdet i stora Ueno Park.

Båda museerna är suveräna med stora och imponerande utställningar med oerhört välbehållna föremål. Tokyo National Museum imponerar med porslin, svärd, hjälmar och målningar med flera hundra och över tusen år på nacken.

Man får fotografera det mesta, men många montrar är tydligt utmärkta med fotoförbud och uppmärksam personal i närheten.

Koraller man hittar utanför de japanska kusterna på Nation Museum of Nature and Science.

Nedfallna meteoriter på National Museum of Nature and Science.

En av de många stora utställningssalarna på Tokyo National Museum.

En välbehållen samurajhjälm med enorm detaljrikedom på Tokyo National Museum.

Ett av många fina samurajsvärd på utställning på Tokyo National Museum.

Välbevarade gamla klädesplagg på Tokyo National Museum.

Regnet börjar falla utanför och jag stannar kvar så många timmar jag kan. Passande nog har museerna öppet till 20:00 på fredagar istället för 17:00 som på övriga vardagar.

Vid 18:00 har det lugnat ned sig så jag tar en promenad från museiområdet genom Ueno Park mot Ueno Station för kvällens planer.

Utanför Tokyo National Museum efter dagens långa besök.

Stämningsfullt och fotovänlig byggnad i utkanten av Ueno Park strax innan Ueno Station.

Avkortad utgång

Senare på kvällen sammanstrålar jag med Dan i Shibuya. Vi besöker igen Commune 2nd i Shibuya för att dela på några smårätter då närliggande Yona Yona Beer Works inte haft ett enda bord ledigt.

Commune 2nd i Shibuya erbjuder flera mindre matställen som servar västerländsk och japansk mat och öl.

Vi tar sedan en Suntory-whiskey på den närliggande baren som kort och gott heter Bar (den måste vara svår att hitta på Google Maps).

Tanken är avsluta kvällen med karaoke, men på grund av sena återbud och krasslighet bland Dans bekanta skippar vi det för att strosa runt lite i Shinjuku. Lite slött, men med tanke på att jag ska befinna mig på Narita International Airport i god tid innan mitt flyg lyfter 09:50 har jag inget emot en tidigare hemgång.

Kul dekoration på (stendöda) rockbaren Crawdaddy Club där vi avslutar kvällen.

Tidig resa hem

Nästa morgon är jag uppe 06:02 efter bara cirka fem timmars sömn. Känslorna är många inför den långa resan hem, men vemod eller nedstämdhet är lyckligtvis inte någon av dem.

Jag tar återigen JR Joban Line från Kita-Senju Station till Nippori Station där jag klev av för två veckor sedan. Samma Keisei Skyliner-tåg tar mig tillbaka till Narita International Airport och jag reflekterar över att de senaste två veckorna snarare känts som två månader.

Japan har varit helt fantastiskt och den bästa resa jag gjort. Att försöka sammanfatta allt här i en paragraf eller två tänker jag inte försöka mig på. Med andra ord blir det lätt något inlägg till innan denna reseblogg också får sitt slut.

Sayonara Nihon!

/Alex