Med jetlag och en intensiv första lördag i Tokyo i kroppen var första tanken att ta det lite lugnare dagen efter, men med över 26 000 steg i den nästan 30 gradriga värmen blev (lyckligtvis) så inte fallet.
Klockan är strax före 7 när jag vaknar på morgonen. Trots den tidiga timmen är värmen redan påtaglig med nästan 28 grader enligt YR:s väderapp. Staden surrar när jag lyssnar på ljuden från ett av fönstren i Dans lägenhet.
Jag swipar genom väderleksrapporterna med min vänstra hand då hela högerarmen är bortdomnad efter att jag utmattad slocknat på den kvällen innan och uppenbarligen inte rört mig en centimeter under natten. Men blodflödet tilltar och jag borstar tänderna, duschar, packar axelväska för dagen och är ungefär klar när Dan vaknar timmarna senare.
Vi behöver lunch och lämnar lägenheten för stadsdelen Shibuya där en stor del av dagen kommer spenderas.
Stämningsfullt och skuggigt vid Meiji Jingu
Värmen är minst sagt påtaglig, men efter en dryg halvtimmes färd i de härligt luftkonditionerade tunnelbanevagnarna är man nedkyld och redo igen. Vi kliver av vid en av de många stationerna i nöjes- och shoppingdistriktet Shibuya.
En skönt nedkyld tunnelbanevagn strax efter rusningstrafiken.
Efter en snabb lunch på Commune 2nd, en mysig och nästan folktom liten innergård med food trucks är dock fokus på historia (och skugga). Mitt i Shibuya ligger nämligen Meiji Jingu-templet omgiven av sin stora park med enormt breda promenadvägar och stora lummiga träd (över 100 000) som skyddar mot solen.
En av vägarna i parken till templet Meiji Jingu.
Meiji Jingu-templet är ett av Japans mest populära och välbesökta tempel. Det byggdes klart för kejsaren Meiji och kejsarinnan Shoken 1920, åtta respektive sex år efter deras död. Templet förstördes under andra världskriget, men byggdes upp kort därefter.
Innan man besöker ett tempel i Japan renar man sig genom att skölja händer och munnen i dessa små byggnader utanför ingångarna.
Torii-porten in till Meiji Jingu.
På detta ema lämnar besökare sina önskningar för framtiden skrivna på små träplattor.
Dessa träplattor eldas sedan upp i ceremonier av templets munkar för att de ska nå gudarna och uppfyllas.
Efter besöket till Meiji Jingu köper vi mellanmål och beger oss till den stora parken Yoyogi som ligger bredvid Meiji Jingu.
Dessa bitar onigiri med fyllning och wrap av sjögräs är utsökta och kostar knappt tio kronor styck. En favorit för snabb energi.
I Yoyogi-parken samlas tusentals och åter tusentals japaner för att umgås, ta det lugnt, rasta sina husdjur, äta picknick och titta på gatuunderhållare. Parken är enorm så trots allt folk på plats är det lugnt och skönt när jag pustar ut under ett träd vid vattnet.
Lugn och ro i stora och populära parken Yoyogi.
Fönstershopping i Harajaku
Mitt emot Meiji Jingu och Yoyogi ligger Harajuku, ett distrikt i Shibuya där fokus ligger på mode och ungdomskultur. Kändast är troligtvis Taskeshita Street som kryllar av härligt udda och nischade butiker fyllda med extravaganta kläder och prylar. Här har Lady gaga och Metallicas Kirk Hammett handlat kläder får jag lära mig.
Takeshita Street en söndag eftermiddag. Några timmar senare var det betydligt färre på plats.
Vi går in i flera butiker, men det blir enbart fönstershoppande denna gång. Jag kommer dock lätt bege mig tillbaka under någon av mina sista dagar i Tokyo nästa vecka för att fylla eventuella tomrum i min resväska.
Egen stekt Okonomiyaki till middag följt av fin utsikt
Inte långt bort från ena ändan av Takeshita dori ligger Sakura Tei, en av Dans favoritrestauranger om man vill äta Okonomiyaki.
Denna rätt består av smet gjord på mjöl, ägg, vatten och vitkål som man sedan blandar med olika typer av huvudingredienser som fisk, skaldjur, bläckfisk eller annat kött.
Färdiglagad Okonomiyaki. Godast hittills på resan!
På Sakura Tei tillreder man sin okonomiyaki själv vid sitt matbord med inbyggd stekplatta. Slutresultatet kan bäst beskrivas som en blandning mellan en omelett, pizza och en fylld pannkaka och det smakar helt fantastiskt toppat med lite sjögräspulver och majonnäs.
För att smälta denna maffiga måltid promenerar vi till Metropolitan Government Building vars observatorievåningar bjuder på en fin utsikt över västra Tokyo. Kön är ovanligt lång, men på blott en halvtimme är vi trots det uppe på våning 43. Med tanke på att inträdet är gratis kan man inte klaga.
Metropolitan Government Building nära Shibuya Station upplyst i rosa för en kampanj med Pink Ribbon (Rosa Bandet).
Mysiga izakayas i Golden Gai-distriktet avslutar kvällen
Kvällens sista stopp blir det klassiska bardistriktet Golden Gai i stadsdelen Shinjuku. Här på endast endast sex snäva små gator finns över 200 izakayas (små barer med fåtal sittplatser) i hus med tre våningar.
En titt in i kvällens första izakaya. Trevliga gäster och vänlig bartender.
Ingen izakaya är den andra lik och turister flockas med lokalbefolkning som gillar ta det lugnt, äta och dricka på dessa avslappnade små ställen. Många är fullsatta, vissa är hemliga och andra kräver inbjudan. Vi besöker två stycken där en passande nog har nischat sig på hårdrock.
Inuti kvällens andra izakaya där det blev språkutbyte på finska, tyska, engelska och japanska.
Efter ett avslutande glas sake skyndar vi oss till tunnelbanan i god tid innan midnatt. Trafiken upphör ungefär att gå den tiden och med redan över 20 000 steg noterade i min Apple Watch behövs verkligen inte fler.
Jag somnar med vänsterarmen i en betydligt mer ergonomisk position.
/Alex