Arkitekturen, maten, människorna, kulturen, kollektivtrafiken, språket och vädret. Intrycken är många och starka under mina 24 första timmar i Tokyo. Här är ett axplock.
Efter cirka femton timmars resa står jag till sist i skuggan på Nippori Station i centrala Tokyo. Efter att ha hämtat mitt Pocket Wifi (mer om det i ett senare inlägg) och löst ut mitt Japan Rail Pass snabbt och smidigt på Narita International Airport har jag tagit mig in till stan med Keisei Skyliner-tåget på under 40 minuter. Jag känner mig tärd.
En lite äldre man från lokalbefolkningen kommer fram, ler och frågar om jag pratar engelska. Jag nickar förvånat och han frågar om allt är okej med mig. Jag försäkrar honom att så är fallet och tackar. Vi skiljs åt med varsitt leende.
Kort efter detta korta och fina möte dyker min svenske bekant och före detta kollega Dan Westin upp som planerat.
Dan Westin i sina hemtrakter sedan snart tre år.
Före detta kollegor i Stockholm
Dan är förutom värd för min vistelse i Tokyo även en före detta kollega till mig i Stockholm. Efter att hans äventyrslusta blev för stor för några år sedan beslöt sig Dan att lämna sitt boende i Upplands Väsby och livet som IT-konsult i Sverige för något nytt i öst. I november firar Dan tre år i Tokyo där han nu bor i en tvåa i stadens nordöstra del, några få stationer från dess definitiva centrum.
Efter att ha inhandlat varsin flaska välbehövligt kallt vatten vandrar vi en kvart genom trånga gator fyllda med folk, butiker, restauranger och gravgårdar för att ta oss till lämplig tunnelbanestation.
Jag skulle kunna stanna och fotografera precis allt, men flygresan känns i kroppen och det för helgen oväntat varma vädret i oktober (28 grader med hög luftfuktighet) ger mig en lätt panik trots saknaden av årets ovanligt varma sommaren i Stockholm och på Åland.
Efterlängtad lunch på rullband. Bara att plocka tills man blir mätt.
Vi stannar till sist på en av alla (tiotusentals?) små sushihak för en efterlängtad lunch. Bitarna serveras på rullband och utan att veta ordet av har vi varsin plats och en meny på engelska. Inte nödvändigt då Dan behärskar språket och jag inte är kinkig. Sexton bitar senare och blott 90 kronor fattigare pustar vi sedan ut hemma hos Dan.
Besök till templet Sensoji i Asukasa inför middagen
Innan kvällens middag beger vi oss till stadsdelen Asukasa som är känt för det stora buddistiska templet Sensoji som är Tokyos äldsta och stått på plats ända sedan år 645. Imponerande vackert och färgsprakande är det.
Populära Sensoji-templet i Asakusa.
Templet och dess kringliggande område med souvenirbutiker är alltid ett välbesökt turistmål men trots de stora folkmassorna finns det ett lugn och respekt när man rör sig upp och ner för gatorna. En varm helgdag här känns bra mycket lugnare än valfri lördag på Drottninggatan i Stockholm.
Dan och jag avnjuter sedan varsin portion japansk curry med ris på ett av många enkla hak. Smaken är underbar och lite sötare än dess indiska motsvarighet.
Japansk curry med kyckling, ris samt grillad lök och vitlök med sallad.
Dan och jag avhandlar allt möjligt under vårt samtal. Kulturkrockar, karriärmöjligheter, japansk vett och etikett, korrekta uttal av japanska fraser (lista kommer i ett senare inlägg), de små polisstationerna på varje gata och givetvis den fantastiska maten. I skrivande stund har jag nog glömt att nämna mer än hälften.
Brädspel och barhäng avrundar dagen
Kvällen tar oss vidare till den charmiga baren Tokyo Smile. Vi är på plats före 19:00 då serveringen ännu inte öppnat, men vi blir bjudna att delta i ett parti i det lätt biljardliknande brädspelet Carrom med några ur lokalbefolkningen. På något turligt sätt lyckas skjuta det vinnande skottet.
Ett parti av brädspelet Carrom. Ett lag ska skjuta i de ljusa brickorna, ett annat lag de svarta. Den röda måste skjutas in följt av ens lags sista bricka dock.
En kvart bort besöker vi ett av Dans favorithak, den lilla ståbaren Dondon som för kvällen erbjuder ett DJ-set. Här dricker vi schysta enkla fruktgroggar med mycket is och fortsätter vårt samtal om allt möjligt om livet i Japan innan min långa resa slutligen tar ut sin rätt och vi tar en promenad och tunnelbanetur hemåt.
Den lilla ståbaren Dondon i närheten av Asakusa blev kvällens sista stopp.
Den nu svalare temperaturen utomhus och min futon på Dans köksgolv ska nu lindra mitt jetlag och smälta dagens många intryck.
/Alex