Mina första dagar i Tokyo har överträffat alla mina förväntningar! Staden är underbar och beroendeframkallande. Men även om den ger minst lika mycket energi som den tar, vill jag se mer av Japan. Därför lämnar jag nu huvudstaden en vecka. Första anhalt: Hiroshima.

Tunnelbanan är packad till fullo då jag under morgonens rusningstrafik ska ta mig till Tokyo Station. Mitt Japan Rail Pass gäller från idag till och med tisdag 16 oktober. Efter att ha klivit på fel tunnelbanevagn på rätt linje får jag göra ett onödigt byte, men jag tappar bara tio minuter.

Väl framme på Tokyo Station är det tydligt skyltat och jag hinner i lugn och ro äta upp min numera sedvanliga frukost (en bit nigiri fylld med tonfisk och majonnäs) innan jag tillsammans med flera tiotusentals andra resenärer köper mig en bentolåda att senare äta på mitt snabbtåg västerut.

Japans snabbtåg Shinkansen är världsberömda för sin punktlighet och visst avgår mitt tåg precis på minuten. Jag tittar med spänning ut genom tågfönstret.

Drömsk station för byte i Kobe

Då man inte kan åka till Hiroshima från Tokyo utan ett byta, blir det i utkanten av staden Kobe jag ska kliva av mitt tåg efter drygt tre timmar och vänta för att sedan kliva på ett nytt tåg på samma spår minuterna senare.

Väl i Kobe tappar jag hakan. Stationen är liten, mysig och omgiven av träd och lummiga höga kullar. I fjärran går en linbana upp till en av de enorma kullarna. När det glesa regnet faller ned på spåren känns det som man är ute i djungeln. Bytet hade gärna fått ta längre tid.

Det nya tåget har en annan interiör och sätena påminner mig om någon gammal nerrökt Ålandsfärja (på ett charmigt sätt). Lyckligtvis går det lika fort som det första och på cirka en timme och en kvart kliver jag slutligen av i Hiroshima. Tiden går fort när man förlorar sig i de djupa böljande landskapen som utgör den japanska landsbygden.

Folktomt jämfört med Tokyo

I Hiroshima bor drygt en miljon invånare jämfört med Tokyos cirka 38 miljoner. Trots att jag är förberedd på detta blir jag tagen av kontrasten när jag på 20 minuter promenerar på stadens nästan folktomma gator för att nå mitt hotell för vistelsen.

Efter att ha befunnit mig i de ständiga folkmassorna i Tokyo känns det nu spöklikt att vara ensam på sidogator och plötsligt ha flera kvadratmeter helt för sig själv i centrum. Regnet faller lite lätt och det känns lika avslappnat som i Göteborg en mulen söndag.

Hett bad med tejpad tatuering

Efter att ha checkat in på Hotel APA tar jag genast på min morgonrock och beger mig ner till hotellets spa. Jag behöver ett hett bad för att återhämta mig efter att ha promenerat över 30 000 steg i ett varmt Tokyo dagen innan. Kroppen värker.

Vett och etikett när man badar i Japan kommer jag ta upp i ett senare inlägg, men det jag är mest noga med inför badandet är att dölja tatueringen på min högra arm med ett av många hudfärgade vattentäta plåster jag köpt inför resan.

På många plaster i Japan är tatueringar nämligen strängt förbjudna att synas. Speciellt i olika typer av badhus där alla gäster badar helt nakna. Dock ska det vara helt accepterat för västerlänningar att dölja mindre tatueringar med bandage eller plåster om det funkar praktiskt. För lokalinvånare är det otänkbart.

Det finns djupt rotade kulturella, politiska och sociala orsaker till den stränga synen på tatueringar i Japan. Tatueringar är dock accepterat för utlänningar, men i exempelvis badhus ska det vara helt fritt från tatueringar.

Hittills under min resan har det hänt flera gånger att jämngamla kvinnor glatt pekat på min tatuering och ropat “Kawaii! Kawaii!”. Men jag tar inga risker nu när kroppen behöver ett hett bad.

På Hondori Street för lokal Okonomiyaki

Efter det lyckade badet luftar jag Snobben igen och beger mig ned till Hondori Street i Hiroshimas centrum. Här på en lång och bred gågata under högt tak hittar man massvis med olika butiker, fik, arkadhallar och restauranger.

Efter att ha fått rejäl smak för Okonomiyaki i Shibuya är jag ute efter att smaka på den lokala versionen som innehåller nudlar.

Om jag förstått det rätt går åsikterna isär i Japan om vilken typ av Okonomyaki som är ”äkta” Okonomyaki. Man skulle kunna säga att detta är den japanska motsvarigheten till om Ålandspannkaka ska lagas på mannagrynsgröt eller risgrynsgröt. Det är knepigt.

Med tips från appen Yelp hamnar jag i kön utanför den hyllade restaurangen Nagata-Ya som enligt Tripadvisor ses som en av de 20 bästa restaurangerna i hela Japan. Lovande!

Efter en del funderade röstar jag för Okonomyaki med nudlar (och Ålandspannkaka lagad på mannagrynsgröt). Rätten på Nagata-Ya är så suveränt god att man häpnar.

Fridfullt och tyst på Peace Memorial Park

När man tänker på Hiroshima tänker man givetvis på 6 augusti 1945. Det var dagen USA ledda av president Harry S. Truman släppte atombomben över staden 08:15 på morgonen i samband med andra världskriget. En atombomb fälldes även över Nagasaki tre dagar senare 9 augusti 11:02 på förmiddagen.

I Hiroshima avled genast över 70 000 invånare av bombningen. Innan årets slut hade totalt 90 000 till 166 000 personer avlidit på grund av radioaktiv strålning och skador.

Tio år senare 1955 öppnade Peace Memorial Park som ligger bara några minuters promenad från slutet av Hondori Street. Det är en fridfull plats med flera monument för att påminna om det som skedde för 73 år sedan. Tyvärr är Peace Memorial Museum stängt för att förstärkas mot naturkatastrofer som Japan oftast drabbas i form av jordbävningar och tyfoner.

15 augusti 1945 kapitulerade Japan. Först 27 maj 2017 blev Barack Obama den första sittande president att besöka staden och parken sedan bomben föll.

Ett fåtal turister är på plats i parken och fotograferar och läser på informationsskyltarna. En äldre kvinna ur lokalbefolkningen promenerar förbi oss med sin hund. På andra sidan av floden spelas The Beatles klassiker Here Comes The Sun från en uteservering.

Jag börjar tyst vandra till mitt hotell för att imorgon besöka ännu en plats med mörk historia och en anknytning till andra världskriget.

/Alex