Japan har en oerhört rik historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Kejsardömet har dock också blivit världskänt vad gäller populärkultur för sin manga, anime och tv-spel. Det fördjupade jag mig idag med ett besök till Akihabara samt ett stopp i Shinjuku.

Efter att ha inlett dagen med ett långt bad i väntan på att rusningstrafiken i Tokyo ska avta navigerar jag mig via Tokyo Station till stadsdelen Shinjuku följt av en promenad till närliggande Shibuya.

Jag är tillbaka här för att fylla de sista kubikcentimetrarna i handbagaget med några presenter (inga spoilers här inga) innan det bär av till distriktet Akihabara. Här besökte jag sist kaninkaféet Moff Rell med Dan, men nu är jag här för det stadsdelen verkligen är känt för.

Teknik, manga, anime och spel i en hel stadsdel

”Electric Town” lyder skyltarna när jag kliver av på Akihabara Station. Ett mer lämpligt smeknamn finns nog inte på Akihabara.

Distriktet är Japans centrum för allt teknikrelaterat. Kameror, datorer, telefoner, ljudsystem, hårdvarukomponenter och så vidare. Här finns allt du kan tänka dig och inte tänka dig i såväl små nischade butiker som i stora kända varuhus.

Staden har också blivit ett centrum för folk som är die hard-fans av manga (serietidningar), anime (animerad serie och film), tv-spel, kortspel, brädspel och dylikt.

I arkadkedjan Taito Station tar jag en titt på de många våningarna fyllda med spelade japaner. Time Crisis 5 lockar mig, men arkadmaskinen tar konstigt nog inte mynt i detta kontantland. Genast ser jag dock att mitt Suica-kort jag laddat med pengar för att använda i tunnelbanan även fungerar här. Ett swipe på 200 yen och jag är igång. Coolt!

I vissa butiker och arkadhallar i Akihabara är det fotoförbud. Då det inte alltid är tydligt uppmärkt kan det vara lätt att missa när man är omgiven av allt ljus och ljud.

I butiken Super Potato är det retro som gäller. På fem våningar är varje hyllmeter proppfull med gamla spelkassetter och spelskivor. Många speltitlar är klassiker, vissa är obskyra och en del har jag själv ägt och spelat.

I butiken hittar vi förutom tiotusentals (säkert hundratusentals) spel även påslagna spelkonsoler på gamla tjocka tv-apparater  och såklart figurer och kramdjur på klassiska karaktärer som Mario, Sonic, och Solid Snake från spelhusen Nintendo, Sega och Konami.

Vad gäller shopping kan nog Akihabara kännas rätt poänglöst som utlänning. De spel som inte är regionsbundna är ju självklart på japanska och de tekniska prylarna är ofta anpassade för landets lägre voltantal i strömuttagen (100 volt jämfört med Sveriges 240 volt). För att köpa kläder, figurer, kramdjur, lektyr och andra souvenirer är det dock kanon.

Som turist ska nog Akihabara ses som ett stort och levande museum för populärkultur än som ett shoppingdistrikt. Då får man mera ut av stadsdelen.

Jag tar en paus med kaffe på McDonalds för att ladda mitt och mina tekniska enheters batterier innan jag tar tunnelbanan till Shinjuku.

Mario Kart, skräck och Galaga som aldrig förr på VR Zone

Nintendo har sedan barnsben legat mig varmt om hjärtat. Spelföretaget som grundades redan 1899 i Kyoto har gett (och fortsätter ge) mig och mina kompisar många härliga minnen med sina alltid lika högkvalitativa Super Mario- och Legend of Zelda-titlar.

Därför hajade jag till när jag redan för ett år sedan läste att man på kedjan VR Zone nu kunde spela en speciellt framtagen version av klassikern Mario Kart utöver andra spel gjorda för kedjans virtual reality-utrustning. Skulle jag ta mig till Japan var detta ett givet stopp. Sagt och gjort!

Tillsammans med Dan som ansluter från sitt jobb besöker vi kedjans instans i Shinjuku. Detta är Tokyos red light district som förutom barer och restauranger även står värd för stadens sex- och halvgömda prostitutionsindustri.

Väl inne på VR Zone köper vi ett paket med entré och tre biljetter var. Köerna är max femton minuter långa. Vi går genast till stationen för Mario Kart VR.

Efter att ha fått instruktioner till spelet av personalen hoppar jag och Dan in i varsin gokart-liknande stol och får våra VR-glasögon fastsatta. Under de kommande minuterna kör vi i full fart genom välkända miljöer från Mario Kart-serien tillsammans med två andra besökare. Jag vrider mitt huvud för att se hela den animerade miljön runtomkring mig. Det är otroligt läckert och fartfyllt.

Efter loppet (som jag givetvis vann) tar jag av mig mina VR-glasögon och nyper mig i armen. Det var så här man drömde att TV-spel skulle vara när man var liten. Rätt jäkla fräckt!

Efter Mario Kart VR väntar skräckspelet Hospital Escape Terror där vi långsamt med en spak rullar våra rullstolar genom ett skitigt, nedblodat och halvt mörklagt sjukhus. Med VR-kontrollerna i våra högra händer lyser vi med en ficklampa i spelet för att skrämma bort de människoliknande varelserna iförda skynken och metallhjälmar som smyger runt. Det knakar och knäpper och man är på helspänn i den Silent Hill-liknande miljön.

Jag rullar in i en fälla och tillfångatas för att vakna upp i ett rum där andra patienter i rullstolar bredvid mig brutalt avrättas med yxor i huvudet och spjut genom magen. Blodet forsar och det är riktigt grisigt. Japaner som spelar samma spel i andra bås skriker högt. Jag guidar dock Dan till mig via en karta på väggen i spelet och vips så är jag fri. Minuten senare är vi ute ur sjukhuset. Fy fan.

Vi avslutar med Galaga Fever, en ny version av det klassiska rymdspelet Galaga där man skjuter ner färggranna och smågulliga insektsliknande rymdvarelser. Jag och Dan får förutom våra VR-glasögon även en VR-kontroll i form av ett tungt gevär som i spelet förvandlas till det ena besynnerliga vapnet efter det andra.

I spelet hissas vi upp i en skyskrapa samtidigt som fläktar slås på och plattorna vi står på vibrerar. Detta för att ge illusionen att vi är högt uppe i luften, vilket ger önskad effekt. Efter några färgsprakande minuter är rymdhotet borta och vi är lätt svettiga av allt duckande och parerande vi behövt göra.

Vi tackar sedan den entusiastiska personalen på VR Zone innan vi lämnar anläggningen för det alltid upplysta Shinjuku.

Dan och jag hamnar till sist på den den brittiskt inspirerade pubkedjan Hub för lite enkelt käk medan vi sneglar på en match från Nippon Professional Baseball.

Sedan bär det av hemåt för att vila inför den fullspäckade morgondagen.

/Alex